söndag 29 november 2009

Ett nytt land utanför mitt fönster - Theodor Kallifatides

Romanen "Ett nytt land utanför mitt fönster" är skriven av Theodor Kallifatides och utgiven av Albert Bonniers Förlag år 2001. Theodor Kallifatides är född 1938 i Grekland. Han flyttade till Sverige 1934 och har under sin tid här i Sverige hunnit arbeta som lärare i Praktisk Filosofi på Stockholms universitet och som chefsredaktör för Bonniers Litterära Magasin. Han har hunnit skriva ett tjugotal böcker samt översatt böcker från grekiska till svenska och vice versa.

Det här är en fantastisk bok som berör integration, behovet av att känna gemenskap och situationer som får människan att tappa livsglädjen. Kallifatides skriver om sin familj, hur det kändes att komma till ett nytt land och hur han mottogs och än idag mottas, som en människa med en annan nationalitet. Eftersom det är en biografi är det huvudpersonen Kallifatides själv som skriver om sina tankar om att försonas med främlingskapet och om olika roller man intar i livet. Det här är en roman som speglar vår tids samhällsproblem, rätten att befinna sig där man är, och fungerar som en vägledning för förankring till samhället. Kallifatides går den filosofiska vägen till sina förklaringar och på s. 40 skriver han: ”Vi äger inte sanningen om våra liv, men vi äger i alla fall våra berättelser”. Med andra ord är sanningen ett ord utan innebörd eftersom alla versioner av sanningen är subjektiv.

Den övergripande delen i romanen är vad Kallifatides har tänkt och känt under den period han har levt sitt liv i Sverige. Kallifatides berättar ur sin egen synvinkel, men han är också objektiv många gånger och försöker att förstå. Vid ett tillfälle skriver Kallifatides om hur han blir kallad för ”turkdjävel” och att han ska sticka hem, men att han bestämmer sig för att inte älta det inträffade mer, utan försöka att se det hela från den okändes utsiktspunkt (Kallifatides 2001, s. 9). Med tanke på att det är en biografi är jag övertygad om att Kallifatides skriver på ett trovärdigt sätt. Han hävdar inte sanning, utan berättar endast sin version av den. Jag tror också att många som läser den här boken får känslan av att Kallifatides lyckas sätta rätt ord på de tankar och känslor som många immigranter har. Det finns tillfällen i boken då jag personligen undrar: ”Är det mig Kallifatides skriver om?”.

Viktiga teman i boken berör frågor som: är det den egna uppfattningen eller andra människors uppfattningar som gör människan till främling, vilka möjligheter och hinder finns för främlingen samt rötternas och språkets betydelse. Kallifatides menar också att känslan av främlingskap inte nödvändigtvis behöver vara ett resultat av migration, utan avsaknad av arbete, hem och familj, ja, allt som ter sig som en avvikelse från normen är främlingskap. Främlingen har en ständig kamp att kämpa för att få rätt till vara och befinna sig där han/hon är. ”Vad jag inte räknade med var att själva härtåget mot främlingskapet med tiden ännu mer skulle göra mig till en främling” (Kallifatides 2001, s. 56). Trots detta betonar författaren att boken inte är en klagoskrift. Han skriver vid ett tillfälle att Grekland, hans land, hade dödat honom, men att Stockholm som blivit ett hem för honom, ett hem med många stängda rum.

Det här är en bok som rekommenderas starkt och det är en tunn bok som tar tid att läsa. Inte för att den är svår att läsa och förstå, utan för att det är en bok som har starka meningar som får läsaren att stanna upp och begrunda innebörden i dem. För den människa som inte har upplevt känslan av utanförskap kan den här boken vara en ögonöppnare om hur immigranter ibland kan känna sig när de kommer till ett nytt land. Jag kan dra paralleller mellan mina och Kallifatides tankar och vissa livserfarenheter. Trots att han och jag ursprungligen är från två olika länder, kan jag förstå avsikten med den här boken. Jag har inte läst Vilhelm Mobergs Utvandrarserien, men jag kan tänka mig att de känslor och upplevelser som Kallifatides beskriver i sin bok förmodligen går att läsa om i Mobergs böcker. Det här är utan tvekan en biografi om händelser som känns avlägsna, men ändå nutida.

Recenserad av Bookis man för Bookis litteraturblogg

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar